Litteratur: Lyssnandets pedagogik (Åberg Ann, Lenz Taguchi 2005)
Det först kapitlet i boken inleds med pedagoger som tappat motivation på
sin arbetsplats på förskolan. Ann,
(2005) beskriver att förskolans arbete bara känns som en stor upprepning. Hon upplever
att man måste passa in i det traditionella mönstret och upprepa samma tema,
samma pyssel som det alltid har varit. Som att följa samma gamla manus!
En handledarutbildning fick henne på andra tankar. Genom denna utbildning
fick hon via föreläsningar, litteratur och andra som arbetat med Reggio Emilia
att det är ingen metod man jobbar utefter utan ett synsätt, ett
förhållningssätt till barns lärande och till individens inneboende förmågor och
rättigheter.
Handledarutbildningen hade fokus kring 3 frågor, vad tänker jag om
förskolans roll? Hur ser jag på pedagogens roll och vilken syn har jag på barn?
Bland annat kom nätverkets betydelse där pedagoger inspirerar varandra. Reflektionen
var en förutsättning för dem att kunna utveckla det pedagogiska arbetet. Den
stora utmaningen blev att försöka omsätta alla goda tankar och teorier i
handling i praktiken. Avslutningsvis går tanken att den pedagogiska verksamheten har fått anpassat sig till en färdigtänkt organisation. Hur kan vi istället skapa en organisation som uppmuntrar reflektion?
Bra fråga! Jag tycker att det är viktigt att vi försöker reflektera över vad vi gör i skolan och även vad vi skulle vilja göra men jag tror att det är svårt att hinna med att reflektera över saker och ting. Det blir nog lätt att vi kör i de gamla spåren som lärare gjort i alla tider. samtidigt som vi gärna vill göra något nytt. Både lärare i skolan och pedagoger i förskolan har många barn och elever och tiden till reflektion kan nog vara svår att hitta men jag håller med om att det är något viktigt som vi skulle försöka göra mycket mer. Jag har inget svar på din fråga men tycker att det är något som är värt att fundera på :-)
SvaraRadera//Jessica Wehlin
Ja, det är ju det ständiga problematiken med att hinna med allt man vill, där reflektion kanske borde vara en del av arbetet. Reflektioner sker ju hel tiden men ibland kanske de behövs skrivas ner och diskuteras i ett större samamnhang. Jag har faktiskt erfarenhet från en förskola jag arbetade på för 8-9 år sedan då varje pedagog fick 45 min till 1 timme i veckan reflektionstid som var inlagt i arbetstiden (det gjordes alltså under dagen medan övriga pedagoger ansvarade för barngruppen), detta låg sedan till grund för gemensamma diskutioner i arbetslag, rektorsamtal och individuella samtal med syfte att utveckla sig själv och verksamheten. Jag tycker det mesta var positivt med detta, dock kunde det vid vissa tillfällen vara problematiskt om man inte hade någon speciell reflektion vid just det tillfället men att en situation som senare uppstod krävde reflektion men då fanns inte den tiden till det på samma sätt. Ja, i alla fall en variant på hur organisationen kan uppmuntra till reflektion.
SvaraRaderaDet är nog lätt att fastna i den "färdiga organisationen" eller gamla spår. Just för att det som Kristin skriver kanske inte känns som att man har tid. Men jag tror att det är viktigt att reflektera över sitt ledarskap och verksamheten för att dels inte fastna i något "färdigt och för hänga med i utvecklingen. Som i boken finns det ju handledarutbildningar, sen kan man försöka ta hjälp av varandra i verksamheten för att utveckla sitt synsätt och förhållningssätt :)
SvaraRaderabra fråga. Jag håller med om att reflektion är en förutsättning för att utveckla sitt arbete. Och därmed skulle det finnas tid för varje pedagog att reflektera. Jag tror dock att det är väldigt lätt att fasta i det gamla, det som alltid fungerat, just eftersom att det fungerar bra och att man där och då inte ser någon anledning att ändra på något. Men jag tror detta är farligt, både för den pedagogiska utvecklingen och för att man tillslut kan tappa motivationen till sitt arbete när arbetet känns som den ständiga upprepning du beskriver ovan. Som Sara skriver tror även jag att det är viktigt att använda sig av kollegor och arbetslag i reflektionsarbetet. Att diskutera, ge varandra inspiration och förslag i arbetslaget tror jag leder till utveckling, och även till en större lust att reflektera! /Ida
SvaraRaderaIntressant fråga och många har kommit med bra svar! Jag håller med Ida om att det kan bli farligt att fastna i det gamla. Man behöver hela tiden utvecklas som pedagog eftersom samhället gör det. det som motiverade barn och elever för 5-10 år sedan är inte det samma idag.
SvaraRaderaFör att skapa en reflekterande arbete är det som sagt viktigt att ha ett bra samarbete med sina kollegor där en diskussion ska finnas fortlöpande hela tiden. Där det finns utrymme för sådan viktiga frågor.
Jag tror att det viktigt (precis som andra sagt här:) att man i arbetsgruppen kan reflektera dessa frågor. För jag tror att lärare emellan har mycket det kan inspirera och hjälpa varandra med. Däremot tror jag inte att man får gå till överdrift, vi lärare kan inte jämt komma på nya saker och nya sätt, har man en grej som man ser ger bra resultat och som eleverna gillar, tror jag inte det är någon vinning i att sitta och leta fel, bara för att man ska och måste förändra. Men självklart ska man göra det på saker som fungerar mindre bra, och då tror jag som sagt att lärare emellan kan hjälpa varandra. Det behöver ju inte bara vara lärare just från "din" skola, man kanske kan ta in en annan skola där lärare mixas så att man får ännu fler ideér och andra synsätt.
SvaraRaderaReflektion borde ske ständigt, det borde vara något som ständigt pågår hos eleverna. Men min följdfråga då blir, är det inte redan så? Jag menar ser inte reflektion hela tiden undermedvetet både hos lärare och elever. Med nyfikenhet i botten blir reflektion alltid en given del. Vi diskuterar och förändrar och anpassar, allt detta pga att vi reflekterar. / Maja Franzén
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att alltid reflektera över hur vi arbetar, vad gick bra och mindre bra? Vad kan vi göra annorlunda? Har man det alltid i bakhuvudet så tror jag inte att vi hamnar i de traditionella mönster lika lätt. Även jag håller med föregående om att arbetslagen har en viktig roll i att kunna reflektera tillsammans och hjälpa varandra!
SvaraRaderaIntressant fråga! Likt pedagogen i boken så tror även jag att det nog är lätt att hamna i samma gamla hjulspår, och att det säkert kan kännas som att man ibland utövar samma scener med ett redan färdigskrivet manus. Jag tror därför att det är viktigt att verkligen stanna upp och faktiskt reflektera över vad som har gått bra och vad som kanske har gått mindre bra samt faktiskt fundera över vad detta resultat beror på och vad som kan göras bättre till nästa gång. Jag tror även att det här är viktigt att ha i åtanke att alla barn är olika och att bara för att något har fungerat med vissa elever så behöver det inte betyda att samma sak fungerar med andra. Man behöver därför kanske även reflektera på en mer individ nivå för att utveckla en tydligare bild av hur upplägget kan varieras beroende på hur elevgrupen ser ut samt vilka anpassningar som kan göras för att därigenom uppnå bästa resutlat.
SvaraRaderaDet är absolut en fråga värd att verkligen fundera på, tack för ett intressant inlägg!
/Jennifer
Först när jag läste boken (Lyssnandets pedagogik) undrade jag vad vi skulle ha för nytta av den? Det handlar ju om pedagoger i förskolan, det var enligt min mening inte samma sak som grundskolan. Men efter att ha läst boken så kan jag erkänna att mina fördomar angående förskolan kan revideras. Pedagogerna på förskolan stöter på samma problematik som vi lärare inom grundskolan, som exempel, hur ska man motivera barn att göra en viss uppgift? Hur kan jag bedöma att ett barn är på rätt väg i sin utveckling? Hur kan jag som pedagog hjälp barnen med värdegrundsarbetet? Men som svar på din fråga så tror jag att vi lärare och förskolelärare är låst av hur verksamhetschefen prioriterar. För om verksamhetschefen prioriterar annat än reflektion är det svårt att få igenom en reflektionstimme i veckan, vilket kan anses som önskvärt. / Sandra J
SvaraRaderaReflektion över sin egen roll som pedagog kan vara svårt. Man kan ställa sig frågor som: vad kan jag göra bättre, hur reagerade eleverna när jag undervisade på detta sätt, vad gick bra och vad kan jag ta med mig till nästa gång. Man behöver nog alltid som pedagog tänka igenom sin roll då man tampas med nya utmaningar och nya elever som kräver olika saker, men det kräver nog andras hjälp också. Att fråga kollegor eller eleverna om sitt sätt att undervisa, det kan vara genom enkla frågor som tycker ni att jag förklarade bra? förstod ni vad jag menade, pratar jag för fort?. Detta är ju väldigt enkla frågor som man kan ställa till eleverna, men att fråga detta kan ge nya perspektiv då man själv kanske är väldigt inrutad i sitt eget mönster. Enligt min mening så har ju våran VFU gett väldigt mycket, då man får tillfälle att bli bedömd av någon annan som ser på saker ur en annan synvinkel.
SvaraRaderaSlutligen tror jag att det är väldigt viktigt att tänka på sin syn på undervisningen, så som ni skrev här i bloggen. Att inställningen och förhållningssättet till elevernas inlärning är viktigt att jobba utefter också och inte bara olika metoder.
Jag tror att man som pedagog hela tiden reflekterar men på grund av tidsbrist så blir aldrig reflektionerna så djupa och utvärderande som de borde bli. Ett bra sätt är nog att göra detta i grupp och att det verkligen avsetts tid för detta. Ta hjälp av varandra, ge feedback och dela med sig av bra koncept.
SvaraRaderaHåller med er i era svar och funderingar kring reflektion, och inte minst tänker jag på det ur vår situation som snart ska ut i arbetslivet. Olika syn på hur man arbetar och om det ges tid för reflektion. Tror som ni alla påpekat att tiden är en stor bov.(Tiden är ofta en bov) Sen är reflektion kanske inte det första vi tänker på (just nu) när man kommer ut som nyutbildad, då man ofta kommer till en färdig planerad verksamhet med samma manus som Åberg (2005) skriver. Men den kommer säkerligen därefter…/Annika Lund
SvaraRaderaIntressant inlägg! Jag tror att många lärare hamnar i gamla mönster för att det är enkelt, kanske finns det redan planering (då man som lärare har gjort det förut) och man får då tid över till annat som måste planeras. Jag tror dock att det är viktigt att reflektera över sin och undervisning och mönster för att se vad som funkar och inte. Som lärare bör man förnya sig och prova på nya saker med eleverna så att det inte alltid blir samma. För nyexaminerade lärare kan gamla mönster som erfarna lärare vet fungerar vara bra att använda till en början för att bli varm i kläderna.
SvaraRaderaDet är nog väldigt lätt att följa samma planering om det är hög arbetsbelastning på arbetsplatsen. Sen tror jag att det är bra att försöka samarbeta och få åka till andra skolor för att se och lära sig nya arbetssätt och teman som de jobbat med, att få inspiration. Det kanske är en trygghet eller till och med lite lathet att följa samma planering istället för att se hur de olika klasserna fungerar i arbetssättet.
SvaraRaderaBra inlägg! Visst är reflektion viktig, tänka igenom vad var det som var bra eller mindre bra. Jag håller med de tidigare inläggen, om nyexaminerade lärare, där de gamla sättet att arbeta på i början kan vara en trygghet men vilka vi alla så småningom kommer att ändra på för att arbeta vårat eget sätt./Dragana Lind
SvaraRaderaIntressant inlägg. Jag tror också att det är viktigt att vi som pedagoger reflekterar över vårt sätt att arbeta, och att vi i den mån det går undviker att fastna i gamla mönster.
SvaraRaderaDet är klart att det kanske efter några år känns som att man gör samma sak om och om igen, men samtidigt förändras samhället så snabbt att det nog inte går att återanvända samma material om och om igen år efter år.
Dessutom får man ju nya elever hela tiden som alla har olika förutsättning, intressen och behov, vilket gör att vi måste ändra vårt sätt att undervisa utefter dessa.
Däremot tror jag att det är lättare att tappa motivationen på förskolan då man där är mer låst till rutiner. Tycker själv när jag vikarierat i förskolan att varje dag är ganska lik den andra även om barnen förändras.
Intressant fråga. Jag tror att många som söker sig till läraryrket är ganska kreativa människor eftersom möjligheterna till att få utlopp för sin kreativitet är goda inom detta yrke. Men som någon nämnt tidigare kan nog stor arbetsbelastning och mycket problem ta död på den kreativiteten. Förhoppningsvis finns det då en organisation som främjar eftertanke och inspiration som gör att vi orkar fortsätta vara kreativa, både för vår egen och elevernas skull.
SvaraRadera// Charlotte, Orust.