I den vänliga maktutövningens regim pratar Bartholdsson om
normalitet i skolan. Vi använder vissa normer för hur ”goda” elever förväntas
vara och försöker forma eleverna därefter. Skolan förväntas vara en avspegling
av det samhälle vi lever i och förväntas utbilda människor redo för detta
samhälle. Samhället har dock utvecklats i rasande takt och skolan
hänger inte riktigt med. De barn som idag finns i våra skolor har inte samma
förutsättningar och behov som för 10 år sedan. Ändå känns det som att vi i
många fall försöker forma dessa elever efter samma gamla normer som vi gjort
tidigare. Skolans uppdrag är att fostra kreativa och fritänkande elever, men
många av de elever som är kreativa och fritänkande stämplas som stökiga då de
inte passar in i våra gamla normer om den ”gode” eleven, som var lugn och tyst.
Fler och fler elever ses som stökiga och stämplas med diagnoser i stället för
att man försöker hitta alternativa sätt att bemöta dessa elever.
Till vilken grad kan och ska vi anpassa skolan efter
eleverna och hur mycket ska eleverna anpassa sig efter skolan?
Detta är en väldigt intressant fundering Andreas! Jag tycker att skolan skall anpassa sig till eleverna i allra högsta möjliga grad eftersom det är dem skolan kretsar kring. Å andrasidan ska inte en enda elev kunna köra över personal och ställa sig på tvären bara för att ett lektionsupplägg inte passar just hen. Skolan skall kunna ge eleverna utbildning på ett sett som gynnar dem,fungerar för dem och som de tycker är roligt. Får man eleverna att ge förslag på undervisningsmetoder de vill använda sig av får man dem mer delaktiga och det gör i sin tur att de blir mer motiverade.
SvaraRaderaViktigt att komma ihåg är dock att undervisningen måste hållas inom rimlighetens ramar.
/ Anna Jonsson - Katrinestad.skolbloggen.se
Intressant....detta är en fråga som jag ställt mig ett antal gånger. Skolan ska se till varje enskild individ. En del av elever med problematik (diagnoser eller ej) är väldigt speciella i sitt sätt och kan vara väldigt påträngande och intensiva gentemot sina klasskamrater. De har många gånger svårt med det sociala samspelet. Många gånger försöker jag som lärare "släta" över och förklara för klasskamraterna men hur mycket ska de tåla och stå ut med? Vart går deras gräns? I bland liknar det faktiskt nästan trakasserier.
SvaraRaderaJag tror att detta beror helt på vilka individer man har att jobba med, är det en hel klass som är stökig kanske läraren måste tänka om i vilken strategi denne bör använda för att hjälpa eleven, men håller med Marika om att man även måste tänka på de andra klasskamraterna, som kanske mår väldigt dåligt över en enskild individs beteende som stör deras egna utveckling i undervisningen.
SvaraRaderaSjälvklart måste skolan utveckla sin syn från hur det såg ut för tio år sedan, men det kanske fortfarande finns några bra delar att hålla kvar vid ändå som kan främja elevernas utveckling för framtiden.
Mycket intressant fråga & väldigt svårt att svara på.. Vad är det rätta egentligen? Det finns mycket man behöver ta hänsyn till. Undervisningen ska anpassas efter varje enskild elev och det är nog vad alla lärare vill uppnå men är det så lätt? Ju fler elever med olika särskilda behov ju mer behöver läraren anpassa sin undervisning på flera olika sätt så att det passar varje enskild individ. Men hur mycket klarar man? Hur mycket kan man ändra? Hur förhåller sig resterande klasskamrater till utformningen? Det jag försöker komma fram till är att undervisningen ska anpassas efter varje individ men kräver mycket tid och planering.
SvaraRaderaIntressant ämne! Skolan och undervisningen bör anpassa efter individen men i många fall är detta inte en enkel uppgift. Jag har själv sett exempel på elever där man egentligen skulle behöva göra ganska stora förändringar i miljön kring individen. Tyvärr är det pengar och tid som i många fall sätter stopp. Alla är vi olika och också sättet vi tar till oss kunskap, det är en utmaning för alla lärare. Men som tidigare har skrivit så kan vi inte tillåta vilket beteende som helst utan vi har en hel klass med elever att tänka på och alla ska trivas och kunna utvecklas.
SvaraRadera// Hanna Arkteg
Skolan ska ge eleverna samma möjlighet och förutsättningar att kunna utvecklas likvärdigt men det innebär också att eleverna måste anpassas sig till skolan regler samt visa hänsyn och respekt till sina klasskompisar och lärare i skolan.
SvaraRaderaTack för ett intressant inlägg! Som många redan har nämnt ovan så står det ändå i både skollag och läroplan att skolan faktiskt ska anpassas utifrån varje enskild individs egna förutsättningar och behov, samtidigt så blir även jag ganska tveksam till om många skolor verkligen arbetar på detta vis. På sätt och vis kan jag ändå förstå detta då det helt enkelt inte finns möjligheter att ta hänsyn till alla elevers olika behov hela tiden, eftersom det varken finns tid eller resurser till att genomföra dessa anpassningar. Samtidigt tänker jag också att det är viktigt att eleverna faktiskt lär sig att man inte alltid kan få som man vill här i livet, utan att man ibland behöver finna sig i att anpassa sig efter andra människors behov. Därför tänker jag att det kan vara bra att anpassa undervisningens upplägg så att alla elevers egna behov blir tillgodosedda någon gång men att de därför också måste lära sig att acceptera att det nästa gång är någon annans tur att få sina behov tillgodosedda. likt en ge och ta princip.
SvaraRadera/Jennifer
Jag tänkte också likt Jennifer, att skolan enligt lag ska anpassa sig till varje elevs behov men att det inte finns möjligheter att göra det fullt ut. Jag tror det ligger i att samhälle och skola har växt där läraren har mer ansvar än förr. Lärare idag är inte bara en läs-fröken utan också som socialarbetare, administratör, förälder och kurator m.m. Läraren har ett väldigt stort ansvar att fostra och ta hand om barn, undervisa barn och anpassa undervisningen efter varje elev, och samtidigt uppnå de mål som skola samhälle och stat har satt upp.
SvaraRaderajag tror att skolan skulle behöva mer personal för att kunna individanpassa till varje elevs behov. Men då skulle det också krävas väldigt mycket personal vilket inte är lätt att genomföra. Därför får man i den mån man kan anpassa undervisningen och tillsammans med gruppen bilda den miljö och de förutsättningar som går.
Skolan är en plats för alla och vilar på demokratiska grunder och därmed måste skolan kunna visa på detta på flera sätt. Jag som lärare måste kunna kräva rättigheter på min arbetsplats för vad som är okej och inte. Jag måste också kunna visa eleverna att skolan är deras arbetsplats där alla ska vara delaktiga och skyldiga till att skapa trivsel och trygghet såväl som lärare och elever. Lika så med individanpassning. Att eleverna förstår sin egen roll och sitt eget ansvar för utbildning och att man inte kan få den förutsättning som man skulle fått som ensamt barn och lärare, utan nu är det en helklass där vi tillsammans måste anpassa oss till vandras behov och förutsättningar. Och så hoppas jag att man som lärare alltid har pedagogiska metoder för att genomföra arbetet på bästa sätt för alla.
Precis som ovanstående nämnt så ska skolan anpassas efter varje enskild individ. Dock upplever jag exempelvis att vid vikarierande på skolor uppstår det situationer där de flesta elever jobbar på jättebra med sina uppgifter men att det nästan alltid finns ett par som vägrar göra det som alla andra gör. I mitt huvud så tänker jag ofta " låter jag dessa elever strunta i att göra detta bara för att de inte vill, tjaa.. vad sprider jag då för budskap till alla andra elever som jobbar på så flitigt med dessa uppgifter?"
SvaraRaderaFår dessa elever t.ex en IPAD att jobba med så kan det ses som en "belöning" av de andra eleverna som endast ser att "gör jag inte detta får jag sitta vid datorn= roligt!"
När jag vikarierar blir det nog lätt också så att man följer lärarens planering och vad denne har lagt fram för material, dessa elever som sätter sig på tvären skulle antagligen tycka att allt var jättekul om man anpassade efter deras behov. Tyvärr är det svårt att veta sånt som vikarie.
Men frågan kvarstår ändå känner jag, hur jag ska förhålla mig till detta. Precis som Jennifer skriver så behöver elever lära sig att man inte alltid kan få som man vill och det känns som att detta glöms bort lite idag, allt ska anpassas efter eleverna, allt ska vara roligt och givande etc. Men ibland är det tufft och då gäller det att kämpa (tillsammans med lärare och klasskompisar såklart). Vilka utmaningar vi kommer ställas inför som lärare! Känns som att de blir fler för varje dag som går..
Det låter ju så fint att skolan ska anpassa sig efter den enskilde eleven, men jag tror inte att skolorna gör det i den utsträckningen som krävs. Utifrån de erfarenheter som jag har, så har skolorna inte gjort det. Utan snarare tvärtom - försökt att forma dessa kreativa och kanske spralliga personligheter att passa in i klassens ramar. Jag har speciellt en elev i åtanke som alltid kom med annorlunda och spännande ideér och utmanade på ett sätt klassen med att komma på egna lösningar på olika uppgifter. Men eleven passade inte in i klassrummets normer och eleven får stöd ett extra stöd idag, men jag hoppas eleven får stöd i att utveckla sig själv och inte bli som alla andra.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant inlägg och en svår fråga som inte går att ge ett enkelt svar på. Själv jobbar jag med en elev som har stora anpassningar och det funkar ju när man är en vuxen som jobbar med elev. Ska eleven arbeta med enheter som liter i matten kan vi enkelt ta till liter och dl mått, men det är ju desto svårare om man har en hel klass att göra det vid varje tillfälle. Min tanke är ändå att jag sakta men säkert försöker få till matte undervisning i matteboken eftersom eleven kanske inte har tillgång till en egen resurs hela sin skolgång.
SvaraRadera//Charlotte
Jätteintressant fråga! Min åsikt i detta är att skolan först och främst måste anpassas till de elever som går där - vilket är svårt när även alla dessa elever är olika. Att låta varje elev vara delaktig i sin undervisning är också att få undervisningen mer elevanpassad, men att göra eleverna medvetna om att verksamheten ska vara anpassad för alla och att hänsyn ska visas till alla i skolan/klassen är också viktigt. Det är ju lärarens uppgift som ledare att se till att den anpassning som görs för varje elev inte heller stör någon annan elevs utveckling på något vis. Jag ser det hela som ett pussel där man som ledare för klassen får göra sitt yttersta för att elevernas undervisning anpassad så bra som möjligt, samtidigt som alla elever ska främjas av denna anpassning. Mer ofta än sällan får man nog vända och vrida på bitarna för att få det hela att funka, men jag tror att en stark vilja kommer belönas i slutändan!
SvaraRadera//kristin
enligt läroplanen osv ska väl vi anpassa undervisningen för eleverna! jag vill iaf inte ha tysta elever.... jag vill gärna ha intresserade elever som kommer med nya ideer och som gärna diskuterar och säger vad som är i deras huven...har hört en gång en lärare säga vet ni varför vi har två öron och en mun det är för att vi ska lyssna mer än prata.... dummaste jag hört... visst är det lika viktigt att lyssna på varandra men hur ska vi kunna lyssna om ingen pratar... vart skulle vi komma om ingen törs prata och säga vad de tycker och tänker och berättar vad dom vill? Vi måste få våra elever att våga! när det ska vara diskussion i klassrummet och det är helt tyst då är det inge bra... men självklart när man ska jobba med något enskilt är det skillnad... / Nathalie eriksson
SvaraRaderaIntressant fråga! Skolan ska se till varje individ, precis som Marika skrev. Undervisningen ska anpassas efter eleverna men eleverna måste även lära sig att anpassa sig efter de regler som finns i skolan/klassrummet. För vissa elever funkar detta bra och för andra elever är det jättejobbigt. Som Kristin skriver är detta ett evigt pusslande, ibland går det riktigt bra, ibland mindre bra.
SvaraRaderaJag tycker som många andra här att det absolut är skolan som ska anpassas till eleverna. Lärare ska se till att eleverna trivs och mår bra i skolan samtidigt tror jag som Caroline tyvärr, att det kanske inte ser ut så på alla skolor i landet. Men visst krävs det mycket av läraren för att tillgodose alla elevers behov i en klass med ca 30 elever samtidigt. /Dragana Lind
SvaraRaderaJag tänker lite som Madleen. Visserligen säger läroplanen att undervisningen ska anpassas till varje elevs behov och förutsättningar, men ganska ofta känns det som att vi även förväntas anpassa efter elevers önskemål (som egentligen inte är grundläggande behov). Elever förväntas vara fritänkande och kreativa (som Andreas säger), samtidigt ska de växa upp till ansvarstagande vuxna med allt vad det innebär att inte bara kunna tänka fritt utan även kunna anpassa sig till ett socialt sammanhang även där deras egna önskemål och behov måste stå åt sidan, t.ex. för arbetsplatsens behov och prioriteringar. Jag kan tänka mig att man får gå balansgång mellan anpassning TILL eleverna och anpassning AV eleverna. Jag tänker då inte på barn med diagnoser utan framför allt de elever som är omotiverade och KAN anpassa sig men inte vill. Enligt mina egna erfarenheter har vi ganska många sådana i skolan...
SvaraRaderaVisst ska skolan anpassa efter varje enskild individ, men ibland är det inte möjligt. Som Marika nämnt har en del elever viss problematik och är speciella på sitt sätt, ibland väldigt krävande, uppmärksamhetssökande osv. Ibland räcker inte anpassningarna till eller inte fungerar, ska då övriga elevers utveckling få stå tillbaka? Anpassa men till vilket pris?
SvaraRadera