Hur mycket vet vi egentligen om barnets situation?
Barn flest är mycket lojala ovanför sina vårdnadshavare och skyddar dessa, ett flertal av barn med svår hemmasituation kan även tro att de är problemet.
Vet jag pratat om det förr, men är värd att nämnas igen, boken "jeg tror du skjönner det sjöl" av Jon Gangdal som handlar om 8 åriga Christoffer som systematisk blir misshandlad till döds - utan att vare sig skola eller andra ingriper. Christoffer visar barnens lojalitet tydligt och svarar endast "jag tror egentligen du fattar" när folk frågar om hur han mår..
http://www.nrk.no/vestfold/christoffers-mormor-bidrar-i-bok-1.7320173
Hitta även denna filmsnutt om ämnet, denna är en del av ett projekt i Norge som uppmanar barn att våga säga ifrån
Den är på norska - men bilderna talar sitt tydliga språk.
Hur ska vi kunna hantera liknande saker för att kunna undvika flera tillfällen som Christoffer - och att kunna hjälpa de barn som inget säger?
/Jeanette
Väldigt viktig tanke. Barn är otroligt lojal mot sina föräldrar och mycket duktiga på att dölja hur det egentligen förhåller sig. Det gäller att hålla ögon och öron öppna så att man som vuxen i skolan kan uppfatta när det sker förändringar i ett barns beteende. Det är så otroligt känsligt och även fast man vill väl måste man handskas med det varsamt så att det inte blir helt fel. Det är precis som du skriver Jeanette, väldigt vanligt att barnen tar på sig skulden.
SvaraRaderaUsch, man vill inte ens tänka tanken att sånt händer! Men vi som arbetar i skolan har en viktig roll. Är vi uppmärksamma så kan vi kanske se tecken som gör att vi kan agera. Barn som sagt är väldigt lojala och har det levt hela sitt liv på det sättet är det inte ens säkert att de vet om att det är fel. Jag tror att människa måste vara mindre blåögda och se vad som verkligen händer. Vi måste våga vara obekväma.
SvaraRaderaJag tror att det här är ett problem som är väldigt svårt att få en bra lösning på. Jag håller med Michaela om att vi bör vara uppmärksamma och våga vara obekväma. Det som jag tycker är väldigt sorgligt i sånahär situationer är just att barnen skyddar sina vårdnadshavare för de känner skuld och skam för det som händer dem, trots att det aldrig är barnens fel om de blir utsatta för misshandel. Det som vi alla kan göra inom skolans värld är just att vara lyhörda och se oss omkring.
SvaraRadera/Alexandra
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa många barn är lojala eller tror att det är dom som de är fel på och därför säger de inget. Ibland kan skolan vara där de mår bra och därför ser inte vi lärare den sidan av barnen. De måste absolut inte vara de barnen som är mest tysta som mår sämst. Barn är väldigt bra på att dölja hur de mår därför det är så viktigt att vi ser Varje barn! Många vuxna vet faktiskt inte och många vuxna ignorerar det tyvärr... / Nathalie eriksson
SvaraRaderaJag tycker vi ska prata mycket om barnkonventionen och om barnens rättigheter direkt! Det står i lgr11 men detta är något jag kommer lägga stor tyngd på att arbeta med och ofta! / Nathalie eriksson
SvaraRaderaAtt barn far illa händer tyvärr dagligen och är svårt att upptäcka. Liksom ni redan nämnt är barn bra på att dölja saker och ting. Men det är ju oftast så att de inte har en aning om att det som händer den inte är rätt. För de vet ingenting annat, det är så det är och de tror att det är så alla barn har det. Att vara uppmärksam är ett måste. Vid misstanke att ett barn far illa så har man även anmälningsplikt i skolan.
SvaraRadera/Elisabeth L
Mycket viktigt ämne! Ska bli intressant med närträffen i Karlstad nästa vecka och få samtala kring detta. Det är ju tyvärr så som du skriver att barn skyddar sina föräldrar och jag tror som många av er skriver att det är viktigt att vara uppmärksam i yrket som lärare. När man ser eller hör något bör man ta tag i det och inte blunda för det. Att arbeta med barnkonventionen i skolan och göra eleverna uppmärksamma på sina rättigheter tror jag också är viktigt. Att visa hur barn ska behandlas är bra och det kanske finns barn som har det svårt hemma som tror att det är så det ska vara? Att prata om det i skolan kan kanske göra att i alla fall något barn som far illa vågar berätta om det för en vuxen.
SvaraRadera/Hanna Arkteg
Mycket viktigt ämne! Ska bli intressant med närträffen i Karlstad nästa vecka och få samtala kring detta. Det är ju tyvärr så som du skriver att barn skyddar sina föräldrar och jag tror som många av er skriver att det är viktigt att vara uppmärksam i yrket som lärare. När man ser eller hör något bör man ta tag i det och inte blunda för det. Att arbeta med barnkonventionen i skolan och göra eleverna uppmärksamma på sina rättigheter tror jag också är viktigt. Att visa hur barn ska behandlas är bra och det kanske finns barn som har det svårt hemma som tror att det är så det ska vara? Att prata om det i skolan kan kanske göra att i alla fall något barn som far illa vågar berätta om det för en vuxen.
SvaraRadera/Hanna Arkteg
Väldigt viktigt och intressant ämne!
SvaraRaderaSom ni skriver tror jag att det är viktigt att ta upp barnkonventionen och visa vilka rättigheter barn verkligen har. Sedan brukar det finnas tecken som syns om man som lärare är uppmärksam. Då gäller det att ta sitt ansvar och inte blunda för det.
Ett otroligt viktigt ämne precis som de innan mig skrivit! Jag håller med er föregående talare om att det är viktigt att informera elever om deras rättigheter. Det är viktigt att lärare försöker få bra kontakt med eleverna och skapa tillit och försöka vara så uppmärksam som möjligt. Precis som Andreas skriver gäller det att inte blunda för de som händer utan ta det ansvar å den skyldighet man har.
SvaraRaderaDet är väldigt viktigt det du tar upp här! Som tidigare nämnt vill man knappt tänka tanken att sådant händer. Men det gör det, tyvärr allt för ofta dessutom. Vi som arbetar i skolan har ett stort ansvar i att anmäla vid minsta misstanke. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Vi måste se och höra mellan raderna och verkligen lyssna på barnet! En persons agerande kan avgöra ett barns livsöde...
SvaraRaderaHåller med om att det är en väldigt intressant ämne och att det säkert är så att många barn försvarar sina familjer. Tror dock precis som många redan skrivit att det enda vi kan göra är att informera barnen om deras rättigheter och sedan hålla alla vakande ögon öppna. Sen ska man nog inte dra sig för att samtala med elever som man misstänker har det svårt hemma.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med föregående skribenter och ett mycket vikitgt samtalsämne. Det som vi kan göra är att prata med eleverna vilka rättigheter de har och att misshandel inte är ok och att verkligen tydliggöra detta. Men som tidigare skrivits vet kanske inte eleverna något annat än det som de får vara med om hemma vilket gör det än mer viktigare att prata om det i skolan. Känns hemskt att dessa saker händer i dagens samhälle, det får inte ske, men det gör det, därför måste vi agera.
SvaraRaderaJag håller med om det som skrivits tidigare. Tror verkligen det är superviktigt att lyssna och se barnet. Att ta sig lite tid som lärare och prata med barn man upplever kanske ändrar sinnestämning på något sätt. Det kan ju bero på vad som helst men att visa för barnen att man finns där och ser dem tror jag är viktigt. På det sättet kanske man också kan skapa en trygghet och barnet vågar lita på läraren och vända sig till denne om det uppstår något i hemmet.
SvaraRaderaDet är jätteviktigt att hålla koll på barnens mående.
SvaraRaderaExtra skrämmande i Christoffersaken var att BUP bara lyssnade på mamma och styvpappa, och ökade adhd medicineringsdos. Farföräldrar och far blev nekade i varierande utsträckning att umgås med pojken när de ifrågasatte..
Detta är ett skräckexempel på hur illa det kan bli, tyvärr upplevs även BUP/soc här tungrott till tider. Känns tråkigt att det ska behöva vara "fara för liv" innan omhändertagande händer ibland..
För de elever som inget säger är det otroligt svårt att säga något över huvudlaget och om de öppnar sig för någon och mottagaren missuppfattar kan barnet stänga sig helt. Därför bör man som ni ovan säger hålla ett öga på barnet och försöka uppfatta hur barnet mår. och misstänker man något kan det också vara bra att ventilera detta med andra lärare som har kontakt med eleven för att se om de märkt något och vad man kan göra åt detta.
SvaraRaderaTänk att vara den läraren som inte såg... Fruktansvärt! Jag håller med Linda, jag tror verkligen på att försöka bygga nära relationer till barnen så att de känner förtroende för en, och vet att vi finns där för dem så att de känner att de kan komma om prata om vad som helst där det behöver det. Vi, lärare, och alla andra vuxna på skolan, måste också vara uppmärksamma på barnen så att vi kan se eventuella tecken på missförhållanden. Det som hände Christoffer får ju inte hända. /Sofia
SvaraRaderaJag håller absolut med om att som lärare måste man var uppmärksam och se hur eleverna mår. Det kan vara med små tecken eleven visar att han/hon inte mår bra.
SvaraRaderaJag tycker även att det ska pratats med eleverna om barnens rättigheter, de måste veta att ingen får slå barn, det är förbjudet i Sverige. Tyvärr är det så att många barn inte vågar säga något om att de blir misshandlade just för att de vet att det då kommer att bli värre. // Dragana Lind
Det ska verkligen bli intressant att få lyssna till detta under kommande närträff. Det är säkerligen ingen drömsituation får någon att hamna i, inte minst för barnen. Man får väl bara tänka en sak om man hamnar i en sådan situation : Att välja barnens sida! Utifrån boken I dina ögon som jag är halvvägs på (dock en annan situation) blir man frustrerad över hur samhället kan låta både barn och vuxna få bli så trasiga….fortsättning följer…/Annika Lund
SvaraRadera