Litteratur: Normkritiska perspektiv, Elisabeth Elmeroth
(red)
Något som denna bok tar upp i de första kapitlen är normer
och normalitet.
Något som vi alla tycker att vi aldrig gjort och aldrig
kommer att göra är att dela upp elever i grupper och sätta en ”stämpel” på dem.
Men om sanningen ska fram, vem har inte gjort det? Du sätter elever/barn i
grupper väldigt tidigt, tjejer leker med dockor och bär rosa och killar leker
med traktorer och bilar och bär blått. Tjejer pratar mindre än killar, men om
tjejerna väl tar till sin röst och pratar rätt ut och stör är de dem som vi
verkligen säger till och tillrättavisar. Samtidigt som vi vill att de ska synas
mer i klassrummet. I första kapitlet nämns boken Så mycket starkare Av Christina Herrström när läraren vill att
tjejerna ska ta större plats. När de väl gör det blir det kaos i klassen och
skolan.
Vi som lärare måste därför bjuda in eleverna och sätta
gränser för hur vi vill ha. Låta eleverna få vara med att sätta gränserna så
eleverna också vet vart gränserna går för alla.
Boken tar också upp normalitet, vad är normalt och inte? För
att kunna förstå beskriver Eek-Karlsson detta med hjälp av ”normens öga.”
”När någon befinner sig mitt i
ögat, märks inte normerna, då dessa oftast är helt internaliserade i individen.
Hon känner sig säkerligen relativt bekväm i de sociala sammanhang hon befinner
sig i. Den sociala ordningen känns fullkomligt självklar. Mitt i ”ögat” finns
således den normgrupp som har definierat det som är normalt för gruppen. Det
innebär att de som definieras som avvikare i förhållande i normgruppen hamnar
utanför ögat.” (Elmeroth, 2012, s. 22-23)
Har du någon gång oavsiktligt delat in eleverna i grupper
eller innan du ens träffat en elev bildat dig en uppfattning då någon annan
vuxen gett dig en bild av denne? Vad ska vi som lärare göra för att detta inte
ska ske?
Jag tycker det är intressant att du går in på genusperspektivet när du pratar om att placera in barn/elever i olika ”fack”. Håller med dig om att man kanske gör detta utan att tänka på det men jag tycker det är av stor vikt att man som lärare är medveten om och arbetar aktivt med genusperspektivet i skolan. Alla ska behandlas lika och få samma chans att lyckas oavsett kön. Läraren i klassen har ett stort ansvar för hur undervisningen bedrivs och hur eleverna bemöts, lärarens roll bör vara att se till så det blir en bra arbetsmiljö för alla elever oavsett könstillhörighet. Man skulle eventuellt även kunna diskutera genusperspektivet med lärarkollegor och ta del av deras erfarenheter, för att det ska bli så bra som möjligt för eleverna.
SvaraRaderaTack för ett intressant inlägg, beskrivningen av normens öga tyckte även jag kändes träffande när jag läste.
SvaraRaderaDet låter så olustigt när pratar om att dela in elverna i grupper som "de blyga" eller "de stökiga" m.m. Missförstå mig inte nu, men för att kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna att lyckas måste vi som lärare se eleven. Vi behöver kunna identifiera elevernas styrkor men även de förmågor som eleven behöver träna mer på. Det kan t.ex. handla om att eleven är blyg, och den stöttning som den eleven behöver skiljer sig kanske åt från vad den "stökiga" eleven behöver. Kan vi lärare klara av att göra den identifieringen och därefter handla fördomsfritt tror jag att vi kommit en bra bit på vägen :)
//Charlotte
Absolut, det tror ja också. Vi måste lära känna varje elev för att kunna stötta på bästa sätt. Tror att om vi lär känna elevens svagheter och styrkor som du säger så vet vi hur vi stöttar och lyfter varje enskild elev på bästa sätt.
Radera// Evelynn
Detta är något som jag tror att många gör utan att veta om det själva hela tiden. Att dela in elever i grupper efter en roll eller att ha en förutfattad mening. När jag kommer till en ny klass så brukar inte jag lyssna på vad de andra lärarna säger om klassen för att jag vill själv bilda mig en uppfattning. Självklart har det hänt några gånger att jag har kommit till en klass med förutfattade meningar och det är så dumt. Eleverna får ju aldrig en ärlig chans att visa vem de är om jag redan har bestämt mig. Nuförtiden så tänker jag alltid på detta när jag kliver in i en ny klass, jag vill verkligen bilda mig en egen uppfattning.
RaderaSom ni andra påpekar är det så viktigt att lära känna eleven och elevens behov för att göra det bästa möjliga för den eleven. Ibland går det ganska snabbt och smärtfritt att lära känna eleven och ibland stöter man på många hinder och det kan lång tid.
Intressant inlägg, håller med om att beskrivningen av normens öga kändes träffande och lätt att ta till sig.
SvaraRaderaVisst låter det olustigt som Charlotte skriver att dela in elever i grupper men jag kan ärligt säga att jag själv trillat dit ett par gånger. Jag har vid flera tillfällen, då jag kommit till en ny klass som vikarie, mötts av orden "Ja här får du vara rätt hård, annars kör de över dig..." Första gången tänkte jag att okej, bäst att följa råden men jag märkte att med den inställningen och en uppfattning om klassen och en del elever, innan jag ens träffat dem, inte alls gav några bra förutsättningar. Varken för mig eller eleverna. Numer när jag möts av sådana kommentarer låter jag dem rinna av mig och sen gör jag mitt bästa för att skapa min relation med barnen i klassen.
/Elisabeth
Ett mycket intressant inlägg. Man vill tänka att man inte delat in elever i "grupper", men det gör man nog ibland ändå, många gånger omedvetet. Jag känner igen mig i situationen som Elisabeth beskriver, att man kommer till en ny klass och att klassläraren ger en bild av hur han/hon anser gruppen vara. Vad han/hon anser "fungerar" med gruppen och vad som "inte fungerar". Dessa beskrivningar kan vara svåra att skaka av sig, utan lägger sig ofta som grund för den egna uppfattningen av gruppen, vilket jag tror kan leda till en otrygg situation för både lärare och elever. /Ida
SvaraRaderaJag tror att man gör detta omedvetet lite hela tiden, vilket kan vara både bra och dåligt kanske. Vi behöver se eleverna för att kunna ge dem bästa stöttning. Samtidigt tror jag att det kan vara farligt att döma eller dela in eleverna i "grupper" för tidigt. Förhållningssättet känns väldigt viktigt, jag tror inte att det alltid handlar om att "dela in elever i grupper". Men det är som sagt viktigt att tänka sig för och försöka hålla sig så fördomsfri eller neutral som möjligt, också för att eleverna ska få känna sig "fria" och inte få en slags indelning eller roll ofrivilligt i gruppen.
SvaraRaderaTycker även jag att det här är ett intressant ämne som man nog många gånger inte tänker på, att man faktiskt väldigt ofta kategoriserar och delar in folk utefter hur de följer normer. Tror det är extra viktigt som lärare att vara medveten om just detta och att man aktar sig för att göra det allt för mycket. Det är visserligen bra om man som lärare fort kan läsa av sina elever, men också viktigt att man inte är för snabb att dra slutsatser utifrån det första intrycket. Det är ju bara att gå till sig själv och tillfällen när man kanske blivit uppfattad på ett sätt som kanske inte helt stämmer överens med hur man själv känner. Här tror jag att det är viktigt att man tar sig tiden att verkligen lära känna eleverna och att man har tålamod även om man kanske möter motstånd i början.
SvaraRaderaTack för ett intressant inlägg! Jag tror att många lärare när de ska dela in sin klass i olika grupper oftast har en baktanke med grupperingen. En utav de vanligaste uppdelningarna som jag har lagt märke till är när man har två grupper i engelska. Min erfarenhet är att det allt som oftast är indelat i en starkare och en svagare grupp. Det man måste tänka på när man delar in eleverna i grupper utefter olika förutsättningar är att man som lärare påverkar hur eleverna ser på sig själva. För hur eleverna ser på sig själva påverkar deras prestationer.
SvaraRaderaEn intressant fråga och jag håller med tidigare skribenter, det är nog ofta en baktanke med grupperingar och jag märker det själv när jag jobbar i skolan. Ofta tänker man till en extra gång och funderar om gruppen verkligen skulle fungera. Min VFU-handledare hade däremot hamnat i en positiv zon angående detta. Hon var så säker på sin grupp och visste att alla kan jobba med alla. Så att när grupper skulle delas in eller platser skulle bytas kunde hon med lottning öppet göra detta. Det är väl något som vi alla strävar efter?
SvaraRaderaJag försöker alltid tänka på barnens bästa när jag sätter ihop grupper. Med vem kan barnet känna sig trygg med och med vem kan barnet få bidra med kunskap till men även själv få ut något utav det. Det är nog väldigt viktigt att tänka igenom noga innan man sätter ihop grupper så att inget barn kommer "i kläm". Läraren och klasskamraterna påverkar barnet och synen på sig själv.
SvaraRaderaJag tror att alla snabbt skapar en bild och placerar människor i någon typ av kategori just för att hålla ordning i sitt eget huvud vid ett första möte. Oftast är det t.ex. särskilt svårt att komma ihåg någon bara genom att få reda på personens namn. Det är nog en sorts överlevnads mekanism, att snabbt kunna urskilja fiende eller vän, och att få ordning i minnet på en större grupp människor.
SvaraRaderaSen finns det självklart olika sätt att göra detta på, det finns ju människor som kategoriserar andra för att urskilja dem och göra dem illa eller exkludera i ett "vi och dom" tänkande..
Ett första steg tror jag är att vara medveten om att man gör det, för det kommer man nog aldrig riktigt ifrån. Sedan spelar det förstås stor roll i _hur_ man agerar utefter detta. Jag brukar försöka behandla alla som en tom tavelduk. Ju mer jag lär känna dem desto mer kan jag fylla på tavlan. Om man fyller i tavlan för tidigt, eller för att något annan sagt något som gett tavlan en viss nyans, så blir tavlan svårare att fortsätta fylla på. Den stämmer inte med verkligheten och man blir fast i ett visst tänk. Men ger man alla en chans att visa sina bästa sidor får man ett rikt porträtt med alla dess färger, glada men också dystra. Att ta en person för vad den är, att inte låta andra eller tidigare händelser få styra. För det leder ju inte till någon utveckling för någon.